idag va det en av de värsta dagarna i mitt liv, avliva min mormors hund min lilla plutt och världens finaste hund , lille lady .

började med att jag åkte hem till mormor för att hämta min bil och mamma sa till mig gå in och se hur det är med mormor och det gjorde jag.

kommer in genom dörren och ingen lite hund som kom fram och vifta med svansen .. mormor hade beslutat sig för att åka upp till djursjukhuset . jag trodde ju bara att vi skulle åka upp för att få pencilin till henne men då sa mormor till mig att du får nog räkna med att vi inte får hem henne igen. och ända sen då har tårarna bara runnit.

känns som en mardröm , jag vill bara sova och vakna upp i morron och allt bara va en dröm ..

det är ju verkligen ens bästa vän som har försvunnit och tomheten från henne går inte att beskriva .

Ingen lite hund som sitter och väntar på en på uppfarten när man kommer hem och ingen som blir överlycklig för man har varit borta i 5 minuter och inget litet huvud som läggs i ens knä som säger klappa mig snälla .

min lilla Lady somna in i mitt knä och det kommer jag aldrig att glömma .

tårarna bara rinner och är helt tomt i huvudet men som man säger tiden läker alla sår ..

minnena kommer alltid finnas kvar och jag kommer alltid älska den lilla plutten.

det gör så fruktansvärt ont . och framför allt så vill jag tacka alla er som står vid min sida . vet inte vad jag hade gjort utan er.

och min älskade mormor dig kommer jag alltid ställa upp för vad det än är . det hög rejält i mitt hjärta när jag släppte av dig hemma idag, att se dig gå in helt själv och ledsen det gjorde så ont , så jävla ont. .

..jag som tjata på mamma om att få skaffa en hund men hon sa alltid du har ju Lady det räcker väl och självklart gjorde de det. men nu, nu finns där ingen lite hund alls kvar :(

något fint som mormor berätta för mig när vi satt på djursjukhuset :
det va ett gift par som bodde på landet med en bäck utanför huset och stor gräsmatta o ett stort hus, då frun alltid hade haft en dröm att få åka runder och se hela världen . en dag så dog frun och mannen fick askan i en urna, mannen ställde urnan på trappan och sa till sin fru här kan du sitta och se ut över ängen precis som du alltid gillat. en dag kom deras son med sin fru och hon va pigg och glad och en dag så gick hon och plocka några blommor och så fick hon se urnan och tänkte gud va fin den tar jag och använder som vas hon hällde ut det hon trodde va grus i bäcken och ställde blommorna i och ställde tillbaka den på trappan. efter några timmar kom mannen och sa till sin son var e din fru, hon har hällt ut askan av min fru i bäcken . så sa sonen - men hon hade ju alltid velat se hela världen , och bäcken rinner ut i sjön och sjön går ihop med havet och havet går runt i hela världen...


sov gott min lilla älskling. kommer aldrig att glömma dig. ♥