Jag har hittat mig lite ny underhållning som passar bra nu när man bara ligger hemma på soffan, subway surfers heter det och finns att ladda ner på appstore men jag rekomenderar er inte till det då man blir beroende som fan ;) iallafall jag, kan inte sluta spela och när jag bara dör så blir jag riktigt arg haha :p

Onsdag idag, dagarna bara rullar på lite för snabbt just nu eftersom jag gärna vill bli frisk innan helgen men det tror jag inte kommer att hända.
Yra runder här hemma i morse och mådde bara piss, ringde och sjuka mig på jobb första gången sen jag började där och det kändes som det alltid känns förjävligt, det är nog något som jag hatar att göra för även om jag mår skit dåligt så får jag sån ångest efteråt och det är riktigt jobbigt faktiskt men men nu är det som det är iaf..

Det blir verkligen vila hela denna dagen och i morgon så förhoppningsvis om min kropp vill som jag vill så är jag lite piggare och friskare till fredag, 2 dagar det borde man väl ändå klara det på?!

Nu ska jag fortsätta med det jag är bäst på just nu, titta på tv och halv sova o soffan, kul liv :p

Tanken slog mig som ett hårt slag i ansiktet.
Jag stod i sovrummet, tittade ut över Viskängen och kände bara "Faaan, varför tar man saker och ting förgivet för??!!"

Oftast går man inte och tänker på alla människor man har runt omkring sig, att man måste träffa och prata med dem varje dag för man har all tid i världen men nej det har man inte, fortare än vad man tror så kan de där personerna bara vara borta, för alltid och det är för sent.
Samtidigt kan man inte heller vara över allt samtidigt eller prata med alla alltid för då hade det blivit för mycket, såklart.
Så hur ska man egentligen göra för att man själv ska må som bäst?! Det är en svår fråga men vi alla gör så gott vi kan alltid på ett eller annat sätt.

Min tanke när jag stod i sovrummet var, jag kommer aldrig, ALDRIG att få se min Pappa igen, en person som jag en gång känt som jag innerst inne hade en massa förhoppningar på att allting skulle lösa sig en vacker dag mellan han & mig men så blev det inte & kommer aldrig att bli heller, en tanke som faktiskt gör ont när den bara kommer såhär.
Minnena jag har utav honom från det att jag var liten, det är dem jag får leva på helt enkelt och kanske är det bäst så, jag har ingen aning!
Men en sak vet jag, att det är inte sista gången de här tankarna kommer slå mig och för varje gång så lär jag mig väl hur jag ska hantera det, det är bara synd att allt blev som det blev!

Vakna av att det gick folk nere vid ängen och sjöng "vi har tagit studenten" och tänkte jaha har det redan börjat då hoppas jag att jag kan gå normalt med rocky eftersom han blir rädd för det minsta lilla oväsnet nä vi är ute och går haha :p

Släpade med mig en as trött vovve iallafall, han var ju uppe med André i morse vid 6 tiden och va ute och kissa och fick lite frukost och morgon trött är han sen innan haha :p

Ut kom vi iallafall och jag såg & hörde säkert 15 tjejer komma gåendes och tuta och hade sig, rocky traskade på bakom mig och såg så lycklig ut hahah, han var så nyfiken på dessa människor antagligen för att de gick och sjöng och skrek och bara va glada och när dem tryckte på den där tutan så stannade han till, vände på sig och titta lite halv skumt på vad dem syssla med sen skuttade han vidare vifftande på svansen, det såg så roligt ut och jag fick verkligen bita igen för att inte lägga mig dubbel av garv haha ;) söte lilla locky :)

Frukost har jag fått i mig även om han fick typ allt mitt pålägg och nu blir det bara lugnt framför tvn en stund innan jag ska bege mig ner i stan, jag hoppas verkligen att det inte kommer massa regn men med den turen jag har så lär väl himlen öppna sig när jag går utanför porten ;)

Kommer nog bli en bra dag detta :)

Har varit full fart sedan jag klev upp i morse vid 8, som tur var hade André redan varit ute med rocky så jag behövde inte stressa på allt för mycket.
Gick iallafall ut med han och sen hem en snabbis och käka lite frukost och sen bort till Monica för att häma en kaffe servis som var min pappas, en jätte fin sådan faktiskt.

hem och lämna den och kela lite med voven sen ner till stan och möte på Af, kommer in och där är över fullt med människor tänkte att här lär jag få sitta hela dagen men icke så nicke det gick snabbt och mitt möte gick bra så nu hoppas jag bara att hon kan få ut något från min chef också som gynnar mig haha ;) ja vi får väl sse helt enkelt.

Kom hem och satte mig direkt för att se hur vi låg till med vår lägenhet som vi sökt, inte det bästa och vi lär inte få den, som vanligt. Tröttsamt börjar det bli faktiskt och tankarna går andra banor om vi ska köpa något istället men det går väl inte så länge jag inte har en fast anställning, kanske någon som vet hur det där funkar, om dem verkligen är så kinkiga på banken ?

Annars får vi ju helt enkelt söka vidare tills det väl händer något men det kan ta tid, för lång tid..

Har äntligen lagt över lite bilder på denna datan från den gamla samt rensa en massa på den datan, saker som inte behöver ligga kvar där eftersom dem inte används, vet inte riktigt vad jag ska göra av den men behålla den det gör jag nog ett tag till iallafall.

Näe nu ska jag faktiskt ut med den lilla och jag hoppas vi klarar oss undan regnet !

Jag har tipsat er om denna fantastiskt blogg innan som handlar om en mamma som har spridd bröst cancer & är döede, en son som är handikappad och en familj som har hockey som ett stort intresse. Denna familjen har även varit med på Sofias Änglar på kanal 5 och det är därifrån jag har hittat denna blogg, då det visades på tv och hon berätta att hon skrev så tänkte jag, jag måste hitta den där bloggen och ända sedan den där dagen har jag följt hennes resa igenom sin sista tid i livet.


Vissa saker som hon skriver går rakt in i hjärtat, vissa saker har gjort att jag sitter här med tårarna i ögonen, vissa saker har fått mig att må bra och leendet på läpparna kommer fram. En del saker som skrivs, känns ibland som om det vore mina egna ord, vissa saker träffar hjärtat direkt då jag själv har gått igenom någonting sånt här med personer som har stått mig nära.


Den här personen älskar verkligen sin familj och sina vänner, tar vara på dagarna hon har kvar och lever livet så mycket som hon kan, att vara så stark trotts att man är så sjuk det är stongt och jag beundrar det verkligen och att sedan sitta och vilja dela med sig utav allting till oss tusentals bloggläsare är fantastiskt!


Det är många kloka ord på denna sida och jag kommer fortsätta att läsa den ända tills den dagen då det tar slut & när den dagen kommer lär jag säkert själv sitta här med tårar i ögonen, jag har sagt det innan och jag säger det igen, det är konstigt att man kan känna att man bryr sig så mycket om en person så det till och med känns som att man känner denna genom att bara läsa en blogg.
Denna bloggen och denna personen, Elisabeth som hon heter är någonting utav det bästa och det är till och med dagar då jag kan gå in och titta flera gånger bara för att se ifall det har kommit upp något nytt.


Jag råder er verkligen att gå in och läsa, det kan ni göra på denna länk !


Ett par ord som hon skrev i sitt senaste inlägg får även pryda denna sida då jag håller med om varenda ord !


En vän är någon du kan dela glädje, oro, framtid och minnen med.

Det finns vissa saker som jag har gått och grubblat på jätte länge och jag skulle så gärna bara vilja skriva av mig ordentligt om allting här, kanske skulle det hjälpt , kanske inte men vi kör en lite del av det hela iallafall, som sagt detta är väl ändå ett ställe där man ska få kunna lätta sitt hjärta ?! :)


Jag är glad för att jag har André som verkligen förstår, att jag inte ens behöver säga någonting om allt utan det är han som börjar fråga mig för att han tycker det verkar lite märkligt och det känns enormt skönt samtidigt som jag då kan få tanken, varför lägger han märke till det när inte personen ifråga gör det?!

-Ingen aning!

Just nu ägnar jag min tid till de personer som gör det samma för mig egentligen varför skulle det inte vara såhär?
Varför ägna en massa tid och energi på en massa människor som aldrig gör det samma ?? 
- Ja det kan man fråga sig!

Man kommer till en punkt där man känner att man inte orkar ta intiativ hela tiden och speciellt inte när man inte får så mycket tillbaka.

Är super glad för att jag har fått upp kontakten med mina fina tjejer igen, det känns så in i nordens jäkla bra och jag är super glad för alla nya fina människor som har kommit in i mitt liv också och självklart ni andra som varit med länge  så därför tar jag en dag i taget och lever livet så länge det vara så får saker och ting lösa sig med tiden helt enkelt ;)

Helgen är planerad så jag slipper sitta här i min ensamhet när mannen är på fylle i skogen :)

Lördag längtar jag mest till då jag äntligen ska få träffa min finaste Sarah och hela hennes lilla familj :) och lilla Rocky som jag saknat lite sådär extra mycket, kommer bli en mys dag :)

Fredagen blir bara lugn här hemma för min del då jag ska jobba några få timmar på lördag morgon, gott med lite extra pengar i plånboken, funderar på om jag skulle bjuda in mig själv på middag hos mamma & jonny, vi får se.

Yeeh det kommer bli en kanon helg tror jag :)