När man går igenom någonting sånt här som jag har skrivit om tidigare så är det även väldigt lätt att man känner sig ensam i världen, att det känns som man måste gå igenom allting och hantera allting själv.

För någon sekund så måste man försöka stanna upp och titta sig omkring för man är aldrig ensam där finns människor runt omkring en som finns där för dig.
För någon sekund så måste man nästan glömma sina egna sorger, bekymmer och besvär för att faktiskt kunna finnas till hands för andra människor runt omkring som kanske också har det jobbigt även hur svårt det än är!

Mina fina vänner, min familj, arbetskamrater & bekanta och även min bästa älskling dom jag faktiskt räknar som familj har verkligen varit otrolig fantastiska och jag är så glad och tacksam för att ni finns och för er omtanke, tusen tack!