Nu vill jag bara att det ska bli söndag så mamma & Jonny kommer hem. Har varit ett par jobbiga dagar och fler kommer det bli.
Har haft att göra här i huset så har knappt haft tid till att tänka, tills idag när André åkte till jobb och det bara va jag och lilleman.
Alla tankar bara åker runt i huvude och ansvaret för allt runt om känns väldigt jobbigt, klumpen i halsen är där näst in till hela tiden och jag bara väntar på den dagen jag kommer bryta ihop på riktigt.

Känns som jag har förlorat den personen som alltid har stått mig så nära även om personen fortfarande finns i livet, att det bara kan vända på så kort tid är rent ut sagt för jävligt!

Dra täcket över huvudet och hoppas någon nyper mig i armen och allt bara har varit en dröm !