Rädd !!
Jag har gått här och hostat lite till och från i två veckors tid ungefär. Har inte hänt mer än så tills natten till i onsdags så jag frös något fruktansvärt och sen vaknade på morgonen och svettades som en gris, tänkte att jag har ju fått feber men när jag väl gick upp så kände jag inte av det mer än att jag var trött. Åkte till jobb på eftermiddagen och allting gick bra fram till klockan var 7 och det var dags att ha rast, fick inte i mig min middag, började frysa som bara den. Stoppade i mig en alvedon och började min runda igen. Kände riktigt hur kroppen sa nej och jag tyckte det var jobbigt att andas. Jag åkte hem tidigare eftersom jag inte var bra, jag hatar verkligen att behöva gå ifrån jobbet sådär, känns som man lämnar alla med allt liksom men samtidigt visste jag att de skulle klara av det men iaf. Satte mig i bilen och kände redan då att jag kanske skulle åkt till akuten istället för hem men äh det är väl bara en förkylning på gång tänkte jag och åkte hem.
Frös fast jag hade stoppat i mig alvedon, ont i kroppen och kunde inte ta ett djupt andetag utan att det gjorde ont i hela bröstkorgen. Somnade och vakna igår, började hosta och upp kom blod blandat med slem. Jag hade verkligen svin ont i bröstkorg och ut över axlarna och jag blev rädd!!
Hosta blod liksom, gör man inte det när man hat cancer ?! Jag bölade som en gris, rädd som bara fan att det skulle va något allvarligt och det ända som snurra i huvudet var "hur ska Wille klara sig utan mamma"!
Andre åkte hem fort som tusan för att följa med mig till doktorn eftersom jag var rädd. Visade sig vara lunginflammation och jag blev lugnare.
Låg på soffan hela dagen igår, Wille mös med mig hur mkt som helst och jag bara önska att jag hade ork till att leka med honom. Känns som man förlorar så mkt tid med honom så fort man är sjuk! :(
Idag mår jag lite bättre, blod kom upp även i morse. Hoppas penicillinet gör verkan snart så jag slipper det här. Jag hoppas verkligen att det här med blodet försvinner.. Det gör mig extremt orolig !
Denna dagen har varit så lång, Andre jobbar och Wille är på dagis. Tur de är så förstående på hans förskola men Gud vad jag saknar honom. Jag får sån ångest av att han inte är hemma när jag är hemma.. Min store bebis.
Kanske dags att rycka upp sig också när man ändå bara sitter här men det är så lätt att känslorna bubblat över !
Håller tummarna att jag blir bra innan helgen är slut !
Kommentarer
Trackback
