Ett jobbigt avslut.
Idag åkte vi till dagis precis som vanligt bara det att jag blev så otroligt nervös innan jag klev in genom grindarna. Kände hur det knöt sig i magen.
Idag är sista dagen som Willes ena fröken jobbar. Det är inte bara Willes fröken utan det är även hon som skola in honom, hon som har varit vår kontaktperson och även hon som känner hela min familj.
När vi sökte denna dagisplats så var jag jätte glad för att fröknarna som jobbade där när jag var liten fortfarande var kvar. Att dem kom ihåg mig och att dem hade så många minnen kvar utav min moster som var en utav dem.
Idag tågade vi in med blommor i handen, hon blev jätte glad och jag jätte ledsen. Wille förstod ingenting den lille busen. Han var glad för att han äntligen fick cykla. Jag gick hem med tårarna i ögonen och tycker detta är jätte tråkigt men det är så livet är. Wille kommer ha det bra där iallafall.
På något sätt känns det som jag har så mycket på axlarna nu, dagarna bara rullar på. När jag kommer hem och är med Wille så stoppar jag undan allt det där jobbiga. Det där jobbiga byggs bara på och jag tar inte mig själv igenom det, jag lägger det åt sidan för att det finns andra som behöver mig.
Det känns som att idag när vi gick in på dagis för att säga hejdå så kunde det där hejdå varit till någon annan, till någon som jag är så oehört rädd för att förlora, till någon som jag kämpar för varje dag, till någon som jag har i tankarna 24/7, till någon som jag inte vill säga hejdå till.
Alla dessa jobbiga känslor jag har släppte när jag sa hejdå till Willes fröken. Alla dessa känslor som bara måste få komma ut någon gång, jag måste bara tillåta mig själv att det är okej!
Kommentarer
Trackback
