Först och främst ska jag börja med att säga att mina vänner är dem bästa och underbaraste som finns i denna världen. Vissa personer man träffar kommer in i ens liv för en stund , man skaffar förtroende för denna personen och när man minst anar det så vänder dem och går igen, sådana människor har jag träffat en massa av men dem som står mig närmst idag som jag kallar för vänner dem finns där i vått och torrt och ni ska verkligen veta att ni har en stor plats i mitt hjärta!

För det andra så vill jag säga att André betyder allt för mig, det är han som jag somnar med på kvällen och vaknar med varje morgon och det är så jag vill ha det länge. Vi har både gråtit och skrattat tillsammans, vi har skaffat förtroende för varandra även om det har varit svårt för min del då jag har ytterst svårt att lita på människor och det har väl sina skäl. Han är min klippa, min högra hand och han finns alltid vid min sida vad det än gäller och det älskar jag honom för. Trodde aldrig att jag skulle träffa någon som jag skulle kunna trivas så här bra med och ja, jag kan säga som så här vi har haft våra svåra stunder vilket har resulterat i att vi har hållt oss här hemma eftersom var vi än var och när det än var så bråkade vi och det är inte speciellt kul att göra det bland folk, det förstör för oss och för alla andra, MEN vi tog oss över det där och har det idag hur bra som helst. Älskar honom för den han är och för att han finns i mitt liv!

Och för det tredje, när man träffar någon så umgås man helt enkelt mest med den personen, man ska lära känna varandra ordentligt och man spenderar helt enkelt all sin tid tillsammans, vilket kan sluta med att man kanske inte har så bra kontakt med sina vänner längre, jag fick höra både det ena och det andra utav mina, men dem kunde iallafall stå för det och säga det rakt till mig och jag neka verkligen inte till det för jag visste hur det hade varit och när dem väl sa till ordentligt så förstod jag ju på riktigt och man behöver verkligen få det där uppvaknandet innan det är för sent, det är helt klart en sådan sak som jag tycker att riktiga vänner gör för att visa att dem bryr sig om en fortfarande och inte vill förlora någon vännskap.

Sen att det kom en skada mitt i allt när vi, jag och André nästan precis hade träffats gjorde inte saken lättare, jag hjälpte honom dygnet runt, körde han till läkare, sjukgymnast och en massa andra, fixa och dona och hade oss för att han inte bara skulle sitta hemma o häcka medans alla andra var på jobbet och han själv kunde inte ta sig någonstans, jag ställde upp för honom för att jag bryr mig om han helt enkelt svårare än så är det inte och tror nog att vem som helst hade gjort det för någon som betyder mycket.



Detta är egentligen inget konstigt men ändå sitter jag här och undrar över vissa saker ibland, som jag kan tycka är väldigt underligt om man kallar sig för VÄNN då ska man väl för tusan visa det också oavsett vad som händer ?!
Ska man bara sluta höra av sig, sluta ta intiativ till att träffas, sluta bjuda personen på diverse saker, sluta bry sig,ja, helt enkelt sluta med allt och i stort sätt ta det största möjligaste avståndet från denna personen pågrund av att personen har träffat någon ?
Är det någon där ute som läser detta som tycker att detta låter rätt så varsågod och tala om detta för mig !!

Jag orkar inte sitta här tyst längre och där har ni svaret på varför jag skriver det här, jag tycker detta är enormt dålig stil, ska man nu kalla sig för vänn så ska man väl kunna säga saker och ting till denna personen också och inte bara skita i det , visst man är två stycken om en vänskap så är det, det är lika mycket båda tvås ansvar om allting men har man själv försökt och inte får någonting tillbaka då är det svårt, jävligt svårt.


Alla människor kan inte tycka om alla så är det, men ibland får man kanske tänka om lite grann och trivs två personer tillsammans och vill leva sitt liv tillsammans så får man helt enkelt acceptera detta förhållandet och försöka tycka om den där personen för sin vänns skull.
Även om man inte träffas varje helg, varje dag eller varje timme så lär man ju träffas någon gång och det blir ju bara konstigare o konstigare för varje gång när man märker att folk bara skiter i en och här står man själv och kan inte göra ett skit egentligen och det känns kan jag ju lova! Detta är någonting som gör mig riktigt ledsen och det är jobbigt att stå i en situation där man bara vill skrika ut till alla och få ett svar på VARFÖR?!


Detta är riktigt dålig stil och att skylla allting på mig det är inte rätt och det är inte rätt att skylla allting på dig/er heller men står man här och försöker få kontakt , man försker "få tillbaka sitt liv" igen så är det en stor fördel att man möts på mitten.


Nej, vissa personer eller faktiskt väldigt många är inte värda att kallas vänner , detta är kompisar som bara kommer in i ditt liv för en stund för att sedan vända dig ryggen och gå igen.