Att välja bort sitt liv!

Godkväll !

har varit en härlig dag idag också, gick upp redan vid 10 tiden och körde sen ner till sjukan för att möta Sara, blev en massa snack i solen och sen åkte jag vidare hem till Mamma och Jonny, mormor var där också och dem höll på ute i trädgården så jag hjälpte till, varmt som attans blev det. Åkte tillbaka till stan för att sätta mig här ute och sola och det var riktigt skönt men man blir ju dock lite seg men det gör inte s¨å mycket för i morgon när ni ligger och sover ska jag gå upp, 06.00 ringer klockan ,puh! Hoppas faktiskt på en lugn dag så man inte är helt slut sen till kvällen då det är kalas/fest som gäller :) den stora frågan som vanligt är, vad ska man ha på sig ???                  ajja det löser sig i morn ;)

Är absolut inte bra på att gå och lägga mig tidigt när jag vet att det är Fredag, vill bara ut och hitta på något men istället ska jag ta en dusch och sen krypa ner i sängen :)






 Ibland väljer personer att lämna oss allt för tidigt. Att fatta ett sådant mod till att göra det kräver nog allt, verkligen allt. Jag har svårt att förstå hur man kan våga att ta det där steget, steget till att inte leva längre, att veta att min familj och vänner bara undrar varför, det gör riktigt ont.

Att aldrig mer få se en person, aldrig mer prata och aldrig mer veta att han/hon finns där, det gör ännu ondare..

Jag tycker egentligen att det är själviskt och fegt att välja att inte leva mer, själviskt för att alla ens vänner och familj står där sedan och kan inte få svar på någonting, det är så mycket man väljer att inte ta ansvar för och man är medveten om det. Fegt tycker jag för att man inte kan/vill stå emot alla motgångar i livet och försöka hantera dessa på det bästa sättet. MEN när man väljer detta är det nog inte ett lätt beslut, man måste verkligen må dåligt, så dåligt så ingen kan förstå det. Jag tror att har man valt detta så har man verkligen tänkt igenom det, alltså är det egentligen inte fegt, man har kanske fått den hjälp man kan få men ändå inte känner någon livslust.
Det är svårt, väldigt svårt att förstå.

Men väljer man detta så väljer man det och då är det bara till att försöka acceptera det. Jag tycker nog som jag gör på grund av att jag är rädd för hur jag själv hade reagerat om det var någon som stod mig nära, jag hade inte klarat det!
Så all styrka till familj och vänner till den här personen.

Det är riktigt hemskt och det kommer vara jobbigt för väldigt många ett tag framöver, och det har man all rätt till, verkligen!
Dem säger att tiden läker alla sår, kanske det gör men där finns alltid ett ärr kvar!
Minnena är det bästa man kan ha och det är inget som någon kan ta ifrån en.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (Bara jag som ser den )

Har du en blogg?:

Vad har du på hjärtat ?:

Trackback
RSS 2.0