Jag börjar undra om det är jag som inbillar mig saker eller om det faktiskt är så. När vi flytta hit så fick jag ibland en känsla av att någon stod sidan om mig trots att det bara var jag hemma, ibland blev jag riktigt rädd och ibland tänkte jag att det bara var jag som inbilla mig en massa just för att jag var själv. Nu har det hänt nästan varje natt att jag vaknar, slår upp ögonen i ett svart sovrum och bara har den där känslan att här är någon , blir skit rädd , kniper ihop ögonen och somnar om. I natt hände det och jag börja leta efter Andres hand, tur han låg sidan om mig. Sist det hände hade jag skit svårt för att sova, låg mest och vred och vände på mig och tillslut så börja andre och prata med mig och jag höll på att skita ner mig så rädd jag blev.. Håller jag på att bli knäpp ??!! Jag vet inte, men när jag sa det till andre innan idag i telefon så svara han att han ibland kan känna att där e något ovanför oss i sovrummet och han om någon tror inte på såna här saker så blev rätt förvånad av att han sa så.. Det är säkert bara vi som inbillar oss men det är inget roligt att känna så direkt.. Jag som tror sten hårt på såna här saker.. Är det någon annan som har varit med om något liknande? Ska man tro på sina tankar eller ska man bara ignorera dem ? För min egen del hoppas jag att jag slutar känna så här, slutar vakna om nätterna och bara slutar inbilla mig saker!