Ett sista farväl
Då är snart denna dagen slut och oron i magen växer för var timme som går, i morgon kommer det bli en jobbig dag.
Solen har varit framme idag med och när jag hämtade mormor så kom hon ut i jacka och tjock tröja och jag satt i linne men hon frös inte iallafall :p
blomma som ska ligga vid kistan är klar men jag känner mig osäker på det som står på kortet, dock kan jag inte göra något åt det nu så jag får helt enkelt tycka att det är bra.
Blev jobbigt till och med i blomsteraffären då jag träffade på en gammal arbetskompis som även hon ska på begravningen i morgon och det räckte med en fråga så som "vi ses i morgon väl" så blev jag ledsen.
Jag trodde jag hade kommit över det, jag trodde verkligen att jag hade klarat att lägga det bakom mig men jag hade så fel, redan i måndags så började nerverna bli lite sisådär och tankarna kom tillbaka då jag visste att det snart var dags och dagarna har gått så snabbt och i morgon är det dags.
Det är dags för ett sista farväl och jag tror att det känns extra mycket eftersom det finns så mkt som jag hade velat haft annorlunda från första början men vår relation, min och min pappas var aldrig bra, inte de senaste åren iallafall och därför kan jag inte sitta och grubbla på en massa saker som jag ändå vet inte går att göra någonting åt, som man brukar säga håll hårt i dem som du har nära, besök och prata med dem så mycket du kan och ta inget förgivet för en dag kan det vara för sent och det är då man kommer på de där sakerna man hade velat gjort annorlunda.
Jag undrar ifall jag kommer sova någonting i natt, jag börjar bli mer nervös och jag känner gråten i halsen, jag vill inte att det ska bli fredag, jag vill verkligen inte men hade jag inte gått dit i morgon så hade jag nog ångrat mig väldigt mycket.
Jag är glad för att vi har bokat in oss på middag i morgon kväll så jag kan komma på andra tankar och ha roligt men samtidigt är jag glad över de timmar jag har för mig själv här hemma innan dess så jag kan få tänka och känna så mycket jag kan innan jag lägger allt bakom mig för att gå vidare, för hur jobbigt det än är så är det precis det man måste göra.
Det kommer bli en fin stund i morgon det vet jag och jag är otroligt glad för att min älskade mormor följer med mig för att ta ett sista farväl av min pappa!
Solen har varit framme idag med och när jag hämtade mormor så kom hon ut i jacka och tjock tröja och jag satt i linne men hon frös inte iallafall :p
blomma som ska ligga vid kistan är klar men jag känner mig osäker på det som står på kortet, dock kan jag inte göra något åt det nu så jag får helt enkelt tycka att det är bra.
Blev jobbigt till och med i blomsteraffären då jag träffade på en gammal arbetskompis som även hon ska på begravningen i morgon och det räckte med en fråga så som "vi ses i morgon väl" så blev jag ledsen.
Jag trodde jag hade kommit över det, jag trodde verkligen att jag hade klarat att lägga det bakom mig men jag hade så fel, redan i måndags så började nerverna bli lite sisådär och tankarna kom tillbaka då jag visste att det snart var dags och dagarna har gått så snabbt och i morgon är det dags.
Det är dags för ett sista farväl och jag tror att det känns extra mycket eftersom det finns så mkt som jag hade velat haft annorlunda från första början men vår relation, min och min pappas var aldrig bra, inte de senaste åren iallafall och därför kan jag inte sitta och grubbla på en massa saker som jag ändå vet inte går att göra någonting åt, som man brukar säga håll hårt i dem som du har nära, besök och prata med dem så mycket du kan och ta inget förgivet för en dag kan det vara för sent och det är då man kommer på de där sakerna man hade velat gjort annorlunda.
Jag undrar ifall jag kommer sova någonting i natt, jag börjar bli mer nervös och jag känner gråten i halsen, jag vill inte att det ska bli fredag, jag vill verkligen inte men hade jag inte gått dit i morgon så hade jag nog ångrat mig väldigt mycket.
Jag är glad för att vi har bokat in oss på middag i morgon kväll så jag kan komma på andra tankar och ha roligt men samtidigt är jag glad över de timmar jag har för mig själv här hemma innan dess så jag kan få tänka och känna så mycket jag kan innan jag lägger allt bakom mig för att gå vidare, för hur jobbigt det än är så är det precis det man måste göra.
Det kommer bli en fin stund i morgon det vet jag och jag är otroligt glad för att min älskade mormor följer med mig för att ta ett sista farväl av min pappa!
Kommentarer
Trackback
