Dagen var kommen, Fredagen den 4e Maj och ju mer klockan närmade sig 13.00 så slog hjärtat lite fortare, nerverna var på väg att hoppa ur kroppen, tårnarna kom i ögonen och det blev jobbigare och jobbigare för var minut som gick.

När vi anlände till kyrkan, jag & min älskade mormor så kändes det som kaos i huvudet på mig, när jag klev in genom dörren så knöt det sig i magen på mig och ännu jobbigare blev det när jag tittade in och såg kistan & alla blommor och det var svårt att hålla emot tårarna.

När jag fick se min faster så kom tårarna direkt, dels för att jag blev glad för att se henne och dels för hela situationens skull.

Vi slog oss ner, släkt och familj på höger sida, vännerna på vänster, kyrk klockorna började ringa, musiken började spelas och prästen började prata.
Under tiden jag satt där och såg mig omkring så fick jag en märklig känsla, det var bara ett fåtal ansikten som jag kände igen resten hade jag inte en aning om vilka dem var & där sitter jag på begravning för min egen pappa och vet inte vilka det är som sitter runt omkring mig, det kändes tungt!

Jag önskar att saker och ting hade varit på ett annat sätt, att vår relation hade varit bättre men som sagt det är sådana saker man får klart för sig när det är för sent, tyvärr.
Jag fick komma min pappa nära en sista gång och när det var dags att gå upp och säga hejdå så visste jag inte om jag skulle säga någonting men det gjorde mormor, till mig och de där orden "sov gott pappa" hör jag fortfarande i mitt huvud, varje dag!

När jag satt där i kyrkan så var det speciellt ett minne som kom upp i mitt huvud, det var tivoli i stan och pappa köpte lotter som han skulle skrapa & med den turen han hade så vann han alltid någonting men just den där gången så var det högsta vinsten & hans val var en jätte stor Nalle Puh björn, jag var så avundsjuk för att jag ville också vinna men den där björnen fick jag utav honom & jag kan fortfarande komma ihåg den där dagen som den vore igår, Nalle Puh har jag till och med kvar men han bor numera på vinden.

Efter en väldigt jobbigt och tung dag så valde jag att åka hem efteråt, få lov att vara lite själv och tänka på allting. Jag öppnade min födelsedags present som jag fick av "M" och gissa vad som låg där, en Nalle Puh som pappa hade vunnit, en bild på honom samt en brosh från cancerhjälpen, tårnarna bara kom & kom & kom..

På kvällen hade vi bokat middag på Haket med Sara & Rickard vilket kändes väldigt jobbigt att gå på från början då jag kände att jag bara ville dra täcket över huvudet men jag är glad att jag gick ut, även om servicen på Haket inte var det bästa så var det en riktigt bra och rolig kväll och jag fick komma på andra tankar för en stund, vilket var skönt!

Dagarna har rullat på som vanligt men jag tänker ofta på "M", hur orättvist livet kan vara, att man kan förlora en person snabbare än vad man tror, att jag önskar att saker & ting vore annorlunda men livet går vidare, det måste det göra samtidigt som man måste få ha de där dagarna då man bara vill dra täcket över huvudet.

Som en klok person sa:
"tiden läker inte alla sår, den läker inte några sår men tiden får dom att bli mindre tydligare"



Sov gott pappa !







Den här låten kommer att ha en helt annan betydelse för mig än vad den hade innan ♥