Låg i badet och började tänka på när bebis bestämmer sig för att komma ut till oss, hur det skulle börja, när det skulle börja och hur jag kommer känna mig när värkarna väl sätter fart.
Samtidigt började jag tänka på vem jag skulle ringa till om jag ens hade hunnit det, mamma har jag alltid gått till om det har varit någon & när jag har varit riktigt sjuk vilket har hänt en gång i vuxen ålder så gick jag och la mig vid hennes fotända av sängen för att jag hade så ont, känna tryggheten av mamma är nog det bästa som finns men nu är inte hon här men jag vet att jag kommer ringa henne när allt är igång oavsett om det är mitt i natten och det vet hon & även om Andre är här och ger mig trygghet så är mammas ord ändå mammas ord.

Jag låg och tänkte att en liten person som växer i min mage har fått mig över lycklig, en person som jag aldrig träffat redan har så mycket kärlek och betydelse för mig är helt fantastiskt. Att en sån liten person kan göra så många andra lyckliga och att det är så många som går och längtar efter mitt barn, vilken känsla, den bästa känslan man kan känna.
Tänk att snart har vi vårt barn här, en del av mig och en del av Andre i en liten person som gör att vi blir en egen liten familj, jag längtar efter denna lilla personen varje dag & längtar efter att få lära känna denna lilla och lära den allt jag kan och jag hoppas att jag som mamma kommer betyda lika mycket för mitt barn som min egen mamma betyder för mig!