Idag är det exakt två månader kvar till bebben är beräknad att komma, undra om det händer innan, efter eller exakt det datumet, spännande :)

Lite nervöst känns det och lite underligt att jag faktiskt är mamma om två månader, HERREGUD!!!!!!
Tänk att tiden bara sprang iväg, känns som det var igår man satt i gamla lägenheten i början på sommaren med ett pluss på Stickan, jag kände på mig att det skulle visa positivt men eftersom jag trodde det några gånger innan så kunde jag inte vara helt säker ändå.
Skickade ett sms till Andre och när han ringde upp så var vi båda lite chockade för det var inte så mycket som kom ut från någon av oss mer än skratt men när han väl kom hem från jobb och vi hade fått smälta det på varsitt håll så var det så mycket som kom ut och ingen av oss fatta riktigt att det faktiskt var dags att bli föräldrar.

Gick och köpte mig två grav. Test till bara för att vara säker och mycket riktigt så visade dom positivt dom också och super glada var vi :) det var vår hemlighet i några veckor innan vi berättade för våra familjer, världens bästa hemlighet men det var så skönt att få ut det och våra familjer blev super glada dem också :) hihi

Sommaren blev inte alls som tänkt eftersom jag mådde skit, dagarna spenderades i soffan eller i sängen och när det väl var jobb så kämpa jag mig dit det var typ så mitt liv såg ut då, hade tänkt göra en massa men drog mig undan lite eftersom jag mådde som jag gjorde plus att vi hade bestämt oss för att inte berätta för våra vänner så kändes det lättast att vara hemma.

De veckorna klarade man sig igenom iallafall och det var i samma veva som jag började må bra som vi berättade för våra vänner också, dem som står oss närmast helt enkelt och det kändes så skönt att få berätta hur saker och ting har sett ut.

Ultraljudet tog vi oss igenom och efter det känns det som om tiden bara satte fart, jösses vad snabbt det har gått egentligen och något säger mig att sista tiden också kommer gå snabbt och jag längtar efter att få träffa min bebis så det gör mig egentligen inte så mycket att tiden rusar iväg men ibland känns det som jag inte riktigt hinner med men som tur är så är detta inte sista gången där ligger en bebis i min mage om jag får bestämma:)

Allt kommer bli bra och det är väl faktiskt ganska normalt att man är lite nervös första gången man ska föda barn och det är nog det ända jag tänker på numera och jag måste säga att FYFAN VAD JAG ÄR LYCKLIG :)

Nu ska minsann denna Donna krypa ner under täcket, godnatt på er !!