Förskolansdag & känslor som svämmar över

Finns så mycket jag hade kunnat skriva, så många känslor jag har i mig nu så jag vet knappt var jag ska börja.

Det känns som man går med axlarna fulla just nu, min klippa, min älskade lilla Wille, jag är så otroligt glad jag har honom, han får allt att kännas lite lättare och på något sätt så lägger jag allt det jobbiga bakom mig när han är i närheten. 

Dagarna rullar på, jag fokuserar på de saker som ska göras så jag håller mig sysselsatt. Jag försöker att inte tänka så mycket men omedvetet gör jag nog det ändå.

Jag intalar mig att allt kommer bli bra, att det kommer va en tid i ovisshet. Att bestämma över en vuxen människa som alltid klarat sig själv är inte det lättaste. Speciellt inte när man ser hur ledsen hon blir. 

Detta är inte lätt men något som måste göras så får vi bara hoppas på allt blir bra tillslut.

Min trygghet på Willes dagis ska gå i pension, tidigare än jag eller någon annan kunde ana. När hon berättade det kändes det som att allt rasa inom mig. Kanske för jag vet att Wille älskar henne, för att hon har varit där sen vi börja, kanske för att hon har känt mig sen jag var liten, kanske för att jag vet att när Wille är på dagis så är han i trygga händer. Kanske för att jag har kunnat prata med henne om saker som händer runt omkring. 

Jag vet inte om det kändes som allt rasa pga hur situationen ser ut just nu, att det är väldigt mycket just nu men det är ju så livet ser ut. Det kommer säkert att bli jätte bra iallafall och jag och mina känslor får kanske bita ihop o skärpa till sig ;)

Idag har jag iallafall myst med min lille brandmanskille. Förskolansdag idag och besök av brandbil och ambulans och Wille hade varit överlycklig och tyckt det var jätte spännande. En väldigt trött kille idag. Han slockna snabbt ikväll fast han sov så länge i eftermiddag.

Hoppas iallafall att han bara är trött så det inte är någon sjukdom bakom..

Vi hörs när vi hörs !